<3
Har ni någonsin gråtit över att ni har kollat bakåt i tiden, gråtit för att ni är lycklig i nutiden men ändå är det en lång väg kvar att gå för att uppnå den inre lyckan!
Bara av att veta att jag har överlevt, jag lever, jag har inga missbruk, jag finns!
Även fast det inte känns så ibland så finns jag och när jag har mina motgångar måste jag alltid tänka på att jag har överlevt allting, jag har kämpat mig igenom allt det svåra som jag har gått igenom
Jag har funnit mitt hjärta. Jag vet vilka som verkligen älskar mig för den jag är..
Jag har mina underbara vänner och min helt perfekta pojkvän, det finns inga tvivel där.
Glädjetårar som fortfarande kommer för att jag ser ett hopp, just för att jag har överlevt allt det svåra.
Sist av allt, jag älskar dig mamma för allt du gör och har gjort för mig!
